Lite bilder...
....och lite text!
Men jag försöker ge mig på lite text ändå.
Som det känns nu så ser ut som om jag kommer gå utbildningen, anta "utmaningen" och se vart bär av. Jag är alldeles för nyfiken för att sluta här. Det känns som om det finns någon "mening" med varför jag ställs inför det här. Jo jag vet, jag har själv tryckt på knappen "ansök" från första början och sökt till Försvarsmakten. Men resten då? Det bara måste finnas någon mening med att allt det här händer mig/oss...
Flummigt värre, jag vet.
Men om jag bara ser till vad som kan tänkas erbjuda mig så kan jag inte bara sluta tvärt här. Jag vet att jag kan. Att vi kan! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad det här innebär för mig. En utmaning? En inre resa? En karriär? Ett budskap till andra tjejer, kvinnor, mödrar, döttrar (!)?
Helt ärligt så tror jag det här är en salig blanding av ovanstående! En fashination för Försvarsmakten, tron på försvar och kamp för rättigheter; t.ex. ISAF. Krissituationer i Sverige. Utbildning. Ledarskap.
Eller kanske gör jag utbildningen och blir nöjd där. Sen går jag vidare...
Hade jag inte haft barn eller man så hade jag inte tvekat en sekund. Jag menar, man har alltid valet att hoppa av! Men nu är jag inte ensam och kan göra egna val. Jag måste ta hänsyn till min familj (med all rätt!). Och helt ärligt tycker jag lite (läs:mycket) synd om min man som får stå ut med mycket. Han har definitivt valt fel hustru :-(
Nej nu slutar jag där.
Tunga och svåra beslut väntar.
Wish me luck...
LOVE
Men jag försöker ge mig på lite text ändå.
Som det känns nu så ser ut som om jag kommer gå utbildningen, anta "utmaningen" och se vart bär av. Jag är alldeles för nyfiken för att sluta här. Det känns som om det finns någon "mening" med varför jag ställs inför det här. Jo jag vet, jag har själv tryckt på knappen "ansök" från första början och sökt till Försvarsmakten. Men resten då? Det bara måste finnas någon mening med att allt det här händer mig/oss...
Flummigt värre, jag vet.
Men om jag bara ser till vad som kan tänkas erbjuda mig så kan jag inte bara sluta tvärt här. Jag vet att jag kan. Att vi kan! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad det här innebär för mig. En utmaning? En inre resa? En karriär? Ett budskap till andra tjejer, kvinnor, mödrar, döttrar (!)?
Helt ärligt så tror jag det här är en salig blanding av ovanstående! En fashination för Försvarsmakten, tron på försvar och kamp för rättigheter; t.ex. ISAF. Krissituationer i Sverige. Utbildning. Ledarskap.
Eller kanske gör jag utbildningen och blir nöjd där. Sen går jag vidare...
Hade jag inte haft barn eller man så hade jag inte tvekat en sekund. Jag menar, man har alltid valet att hoppa av! Men nu är jag inte ensam och kan göra egna val. Jag måste ta hänsyn till min familj (med all rätt!). Och helt ärligt tycker jag lite (läs:mycket) synd om min man som får stå ut med mycket. Han har definitivt valt fel hustru :-(
Nej nu slutar jag där.
Tunga och svåra beslut väntar.
Wish me luck...
LOVE
Kommentarer
Trackback
