Diciplin? Karraktär?
Har man diciplin och/eller karraktär när man tränar som jag gör just nu eller är man bara knäpp och uttråkad? Jag har förstått att jag inte är en skön hederlig motionär. Nej, som vanligt med mig, så ska det vara rejält och extremt. Jag vill gärna testa gränser och alla möjliga varianter. Märker jag att något är mindre skoj så tappar jag snabbt intresset och lämnar det bakom mig och går istället vidare till nästa grej! Men fastnar jag så blir det oftast extremt och mycket. Träningen har blivit så för mig! Jag älskar att träna och testa vad min kropp kan göra.
Rugbyn är ett enda stort test för mig! Jäkligt kul test men också otroligt svårt test. Rugby gör ont! Då menar jag ont ont ont. Men jag trivs så otroligt bra i ett team och vad man tillsammans kan prestera. Jag gillar skarpt utomhusträningarna! I ur och skur! I rugbyn får man en otroligt bra varierad träning. Mycket styrka och massor med kondition. Passar mig perfekt! Hoppas bara jag kan tillföra mer till laget denna säsong (bröt fingret förra).
Tillbaka till diciplin och karraktär. Det är mååånga gånger som jag har tänkt "nej jag orkar inte", "jag har ingen lust" men jag har ändå gått och tränat! Varför? Ska det inte vara skoj att träna? Jo det är ju klart det ska vara kul det man gör på sin fritid. Men skillnaden är, till skillnad från många andra sköna motionärer, är att jag har ett ganska högt eget uppsatt mål. Och för att ta mig dit krävs det en hel del diciplin och karraktär tror jag. Det är mitt eget val och så länge det är mestadels roligt så kör jag på! Jag vet också hur skönt och bra det känns efter ett träningspass! :)
Vissa saker blir kanske "lidande" när så här mycket tid går åt träning. Kanske inte direkt lidande utan det är väl en prioriteringsfråga men ibland känns det som om vissa saker blir lidande. Familjen t.ex. I det stora hela tror jag inte familjen blir lidande och då tänker jag främst på barnen. Oftast går jag och tränar när dom har gått och lagt sig eller på helger när dom kan leka på Sats Minisats. Eller så har min fina man (barnens far) hand om dom medans jag tränar. Den som kanske blir mest lidande är då isåfall min man som ofta får sitta själv hemma på kvällarna medans jag är iväg och tränar. Men han stöttar mig 100 procent! Och det betyder så himla mycket för mig! Han vet hur mycket träningen betyder för mig och vilket mål jag har. Det är många gånger han har sparkat mig upp ur soffan och sagt åt mig att slänga på mig träningskläderna och kila ner till gymmet. Han vet vilket schema jag har och han vet hur bra jag mår efteråt! Framför allt vet han hur bra jag mår när jag väl är på plats! :)
Sen har vi min mp3-spelare som är en stor glädje i mitt liv (knasigt va!). Jag använder den flitigt till och från träning samt under träning! Och till och från jobbet! Musiken gör mig verkligen glad och den gör så att jag orkar fortsätta dag ut och dag in. Och när jag har kännt "jag orkar inte" så kommer jag ofta att tänka på musiken som flödar skönt ut i lurarna och då skuttar jag nästan iväg till träningen!
Diciplin, karraktär, mp3-spelare och en god make...är det receptet till min framgång? haha...
Den som lever får veta!
(den 4 juli vet jag lite mer då har det gått 6 mån från det att jag började med styrketräningen)
Rugbyn är ett enda stort test för mig! Jäkligt kul test men också otroligt svårt test. Rugby gör ont! Då menar jag ont ont ont. Men jag trivs så otroligt bra i ett team och vad man tillsammans kan prestera. Jag gillar skarpt utomhusträningarna! I ur och skur! I rugbyn får man en otroligt bra varierad träning. Mycket styrka och massor med kondition. Passar mig perfekt! Hoppas bara jag kan tillföra mer till laget denna säsong (bröt fingret förra).
Tillbaka till diciplin och karraktär. Det är mååånga gånger som jag har tänkt "nej jag orkar inte", "jag har ingen lust" men jag har ändå gått och tränat! Varför? Ska det inte vara skoj att träna? Jo det är ju klart det ska vara kul det man gör på sin fritid. Men skillnaden är, till skillnad från många andra sköna motionärer, är att jag har ett ganska högt eget uppsatt mål. Och för att ta mig dit krävs det en hel del diciplin och karraktär tror jag. Det är mitt eget val och så länge det är mestadels roligt så kör jag på! Jag vet också hur skönt och bra det känns efter ett träningspass! :)
Vissa saker blir kanske "lidande" när så här mycket tid går åt träning. Kanske inte direkt lidande utan det är väl en prioriteringsfråga men ibland känns det som om vissa saker blir lidande. Familjen t.ex. I det stora hela tror jag inte familjen blir lidande och då tänker jag främst på barnen. Oftast går jag och tränar när dom har gått och lagt sig eller på helger när dom kan leka på Sats Minisats. Eller så har min fina man (barnens far) hand om dom medans jag tränar. Den som kanske blir mest lidande är då isåfall min man som ofta får sitta själv hemma på kvällarna medans jag är iväg och tränar. Men han stöttar mig 100 procent! Och det betyder så himla mycket för mig! Han vet hur mycket träningen betyder för mig och vilket mål jag har. Det är många gånger han har sparkat mig upp ur soffan och sagt åt mig att slänga på mig träningskläderna och kila ner till gymmet. Han vet vilket schema jag har och han vet hur bra jag mår efteråt! Framför allt vet han hur bra jag mår när jag väl är på plats! :)
Sen har vi min mp3-spelare som är en stor glädje i mitt liv (knasigt va!). Jag använder den flitigt till och från träning samt under träning! Och till och från jobbet! Musiken gör mig verkligen glad och den gör så att jag orkar fortsätta dag ut och dag in. Och när jag har kännt "jag orkar inte" så kommer jag ofta att tänka på musiken som flödar skönt ut i lurarna och då skuttar jag nästan iväg till träningen!
Diciplin, karraktär, mp3-spelare och en god make...är det receptet till min framgång? haha...
Den som lever får veta!
(den 4 juli vet jag lite mer då har det gått 6 mån från det att jag började med styrketräningen)
Kommentarer
Trackback
